sry



För allt jag någonsin skrivit och det jag valt att inte skriva, för allt jag skrek när jag inte trodde någon lyssnade och för att jag helt fritt spottar ur mig radmatning efter radmatning av rena känslor i text........men framförallt för att jag är väldigt långsam på att få upp något kreativt förutom text. Som jag skrivit tidigare; saker tar längre tid för mig att ta mig igenom än för andra.

När ni glömmer, är jag fortfarande där.


Tänk på det nästa gång du väljer att prata om det öppet och skylta med mitt lidande som om det vore en medalj runt din hals. INGEN kommer att älska dig lika mycket som den dagen då du har sex fot till ytan och hör tre spadtag jord falla mot ditt kistlock. (För att återknyta till föregående inlägg...)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0