En dolk, ett hjärta och en rosenkrans.

Den svarta gestaltens hjärta slår ett slag och skuggorna över köksgolvet flyr morgonen. Det är månader sedan vi hördes av nu och om jag skrev något så skulle du nog svara att allt det där var längesen, så länge sen. Din tid går fortare, jag har det långsamt här. Inga krossade flaskor, bara jag som driver omkring med svarta segel utan köl. Den här staden ligger som ett stilla fotografi sen du gick, men ikväll när jag tänker på dig går det som ett sorgset sus mellan väggarna. Jag undrar vem hon är fantastisk för nu, sig själv eller någon annan. Jag minns en sakta vacker junidag för inte så längesen, längesen för dig förstås. Ni satt på uteserveringar i solen och var lyckliga, du var det vackraste hon sett och jag trodde på er.

Jag tänker på någon annan och du tänker inte alls, du lever i en annan värld. Hennes sneda tänder och dina läppar mot hennes hals. Men jag hoppas du hittat rätt nu och kommit till ro. Det är sant men det gör ont ändå. För ingen jag mött var som du; du hatade och rev och slet och tog vad du kunde ta. Vi kunde ha gjort något stort du och jag, lyft den här världen några steg till. Vi kunde ha stannat där och hållit oss där, vi kunde ha lämnat den här staden. Nu är du borta, sedan så längesen borta, men det så lång tid för dig att låta oss gå itu.

Jag behöver dig när jag behöver dig, nu behöver jag dig inte längre och så får det förbli. Du är borta, du är kvar, men lär väl aldrig försvinna helt. Jag skrämde bort dig, nu är jag fri. Det är bara jag som är ensam och bräcklig ikväll, en idiot som vet så mycket bättre än det här. Jag måste vidare, det är självklart. Men visst älskade du henne verkligen? Vad det nu kan ha varit värt.


Det finns ingen sorg eller smärta kvar, bara en tanke då och då. Jag lever av dikt och du dog av demoner, i skärselden dränkte vi vår oro i drömmar och sprit. Du lärde dig aldrig att leva här, jag lär mig för varje steg. Med ett glas i din hand och svärta i bröstet slapp du se när din svartklädde tjänare kom. En dag ska jag stå brevid dig i natten och veta vad det är du slagits för.

Förlåt, farväl och adjö.
 

Kommentarer
Postat av: Dennis

handlar det i texten om dina alkoholproblem? det verkade så typ!! bilden med

/D

2009-02-18 @ 01:19:18
Postat av: Nicke

Ja typ som om dui säger hej då till den tidne och delen av dig själv! SJUKT BRA! Keep uup the good work!

2009-02-18 @ 01:20:29
Postat av: Kasper

Att blotta sig för sina egna känslor, i blogg som i dagbok eller vad det nu kan vara, är att våga sväva fritt. Du har dessutom förmågan att beskriva dem på ett eget sätt, även om det inte alltid går att veta vad det handlar om som utomstående. Är det okej om jag lägger till din blogg som en favorit?

2009-02-18 @ 01:45:14
URL: http://kappishh.blogg.se/
Postat av: Kasper

Jag anade det men kände att tolkningar av en personlig text ibland kanske inte måste uttryckas.

Hehe, det låter skitbra.. kommentarer får man aldrig nog av. Schysst, då länkar jag så kommer jag lättare komma ihåg att följa din blogg oftare!



/Kappe

2009-02-18 @ 17:32:05
URL: http://kappishh.blogg.se/
Postat av: Juha

Bästa jag läst på länge, känner roligt nog igen mig i din text och du har ett underbart sätt att beskriva vad du känner och tänker.

ps. kommer för jackan sen :) ds.

2009-02-20 @ 12:27:58
URL: http://migratoryman.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0