kristofermoberg

Gulrökt tapet, resårsäng, radioklocka. En pappvägg mellan mig och den gamla världen. Det snöar ner mot rosenlundsgatan och förmodligen mot hornsgatan också utan min vishet. Klockan börjar närma sig tre och jag har ännu inte lämnat sovrummet. Alla gårdagens storslagna tankar om idag blev till trötta gäspningar och allt för karaktärslösa viljor. Jag skulle hitta den där perfekta skinnjackan, jag skulle skriva något med genomslagskraft som psalm skriven med eld över himlavalvet. Ett eko mellan stenhusväggarna, en vind som tar sig in - ensam mellan lakanen igen.

Det är mer till livet än vad en blick kan insupa - aldrig!
Ett tränat öga tar det för vad det är och ser igenom lagret av sot och tegeldamm.
Jag är den som känt för mycket, jag är ekot i det tömda huset.
I en bättre värld, jag lärde mig va stark; aldrig darra när andra ser
Jag har bytt namn, men de säger att det jag säljer inte längre är värt nånting
Nu reser jag från stad till stad, snart når jag din gryning
Jag är bara en i långa raden män som inget saknar eller minns
Men det är nånting i vår blick som längtar hem.


Efter rekommenderad dos koffein, nikotin, facebookknark och lite socker så ska ni se att jag är lika mycket människa som er igen. Fick förövrigt precis en facebookinbjudan om att tillsammans med resten av södermalms singlar stå och kramas i tanto på alla hjärtans dag, det låter mysigt. En kram..
Nej, lite friskluft..


<3