Sleep dead silence
Söderstråkscaféerna har avlöst varandra i mitt kvarter under hela min uppväxt, men i tobaksaffären ett kvarter ner står samme man som stått där så länge jag kan minnas. Grå skepparkrans mot en vinröda kofta, den ofiltrerade doften av nybränd piptobak. Han ser att jag är ensam igen, och ler som för att säga att det är okej. 106 kliv senare öppnar tunnelbanan sina dörrar och stänger dom sen. Jag sluter mina ögon och drömmer drömmar om enklare tider, om en hand som fattar en annan, fingrar som korsar varandra.
Jag minns hur någon annan tog min hand en röd augusti och ledde mig längst en strand av kalksten någonstans på Öland. Vi kastade strandad flytved till vattnet och såg den driva längst de rullande saltvågorna ut mot det svarta djupet. Samma sommar gick vi den långa vägen från Aspudden till den cementerade badplatsen i Västertorp och badade utan kläder i vattnet som än doftar klor. Jag tror att jag rodnade av hennes skönhet; skinnet bränt av solenoch håret blekt i blont. Hur våra kroppar möttes under en spegelstilla yta i brand. Iallafall minns jag det så.
Jag kan fortfarande se hennes spegelbild i ytan av rispat glas i skriken från ambulanserna när gatulyktorna tänds. Och ännu hade jag inte träffat dig.
Uti minnets fuktskadade botten står tiden stilla och tyst, varje bild och varje ord är som flyktigt igår. Varje sak vi skrev, varje foto som togs och sparades av någon annan doftar av smärta. Fortfarande står sängen med huvudet mot fönstret, så att drömmar av mörker kan blekas under några få timmar av morgonsol. Fortfarande sover jag med huvudet mot den sidan av sängen, som varken pratar eller andas för dig.
En iskall rysning genom mig, röster över telefonen drunknar i skriet av uppbrott.
Du var inte den första och du lär inte bli den sista, men det värker att se dig med honom.
För allt jag ville vara då, var att vara din.
K
What can I say?
I lost my words..
Tråkigt nog gör jag aldrig det... :(
Du skriver helt fantastiskt ju!
And what can I say? I think I lost my words too...
Vem är den där Sofia, som jag antar att texten handlar om?
Jag brukar skriva plats och datum för varje inlägg; varpå sofia var platsen jag skrev detta inlägg.
Men lustigt nog så finns det en sophia i tankarna under de sista raderna.
Vi kan väl säga att "någon annan" var en tjej jag träffade tidigare i livet och som påverkade mig djupt.
Inläggets "Du" är ett mycket färskare möte som än inte hunnit läka.
Att hänga ut folk med namn och adress skulle vara för mycket, men vi pratar om trasiga människor i sökandet efter trygghet, det är vad det här landet och klimatet skapar. De finns i min närhet och i min känslomässiga värld, där jag är en av dem.
Låter sorgligt grabben. Låter sorgligt.
Hoppas att allt ordnar sig ändå.
Jag kommer inte sluta läsa din blogg...om det nu skulle kännas bättre.
Ja, det är något med det svenska vemodet som tilltalar mig skarpt. Hoppas att du står vid ditt ord, för det är för folk som dig jag skriver - och för mig själv förstås!
Tack, igen
Kärlek
K
