kristofermoberg

Det ligger en ödslig natt över stockholm och gästerna har gått hem
Clownerna skrattar och hundarna ylar ikväll.
På mosebacke terass den natten
såg jag tårarna mot din kind
där vi rökte och pratade om saker som vi minns
Om din morfar kunde se dig,
skulle han vara lika stolt som jag
så rycka upp det här döda rosorna med rötterna
och låt deras frön växa till nya vid hans grav.

Jag önskar att jag vore som du
Lika stark som du är svag
lika vacker och karg som du var idag

Släng med ditt svarta hår
lyft blicken från marken där du står
Det kommer en tid
då man måste börja om
Spring genom askan och följ hans fotspår när han går
När du når dit du vill så stanna kvar
lova mig att du aldrig vänder dig inte om

Jag såg mitt ex på gatan häromdagen
hon bär fortfarande armbandsuret som jag köpte.
Jag tänker ibland på vad som gick så snett och vad det var för fel i det
trots att hon har en ny och jag inte har en del i det
Hon var inte den första,
lär inte bli den sista
men det känns i hjärtat än
där jag ligger ensam och bräcklig ikväll
Så jag sprang med de herrelösa hundarna tills benen slutade gå
Jag hade gråtit nog ändå

Det ljusnar bortom taken och gatorna fylls med folk
där jag somnar till och vaknar ännu en gång