Till det sista havet
Vart du än hamnar och vart du än är, så bär jag dig till den plats i mitt hjärta som du alltid kan kalla ditt hem.
Jag har suttit på andra sidan bardisken och hört vänner bekanta berätta för vänner om kärleken de funnit och hemligheten som ruvar i hennes klappande hjärta, men aldrig har jag känt mig vid deras berättelser.
Det är en känsla som aldrig velat stanna hos mig, som om jag vore ett rum med vidöppna fönster mot en kall novembernatt där ingen velat stanna en längre tid. I ett kallt hjärta säger de att ingen eld kan gnista - Det har varit tungt och grått, jag är frusen än. Du lät solljuset värma mitt skinn och snön dämpade mitt fall
Inatt såg jag solen gå ner bortom västerbron och lyssnade till de vaga ljuden av ett älskande par som viskade varandras namn på andra sidan tegelväggen. Jag slöt mina ögon och drömde vaken om hur du satt under granen som en liten gökunge och kramade dina tummar och grät utan att hitta vad du önskat dig bland alla uppslitna paket. Din morfar satt på knä bakom dig och viskade att allt skulle bli bra - en vacker dag.
Jag gick igenom natten och kände den regnsvarta asfalten värja sig mot kölden under mina skosulor, steg för steg. I kvarteren bakom stationen frågade jag poeterna som satt på rad med kaninögda blickar rakt fram vilken väg man väljer när ett sista ljus har slocknat och tillslut sa en av dem: Det finns en lärdom att ta till sig i allt vi går igenom, och en sorg i allt vi aldrig får uppleva.
Jag fylls av värme när jag säger ditt namn, men tappar andan när du säger mitt.
Du är bitsk, giftig och du hugger som en huggorm men kan i nästa sekund rodna och se ut som ett stappligt föl
Sen den dagen då du vackert sa "sida vid sida ska vi gå" har jag när du vill mig något suttit jag tyst och lyssnat. Det var trots allt du som sa till mig att jag ändå aldrig skulle förstå. Snälla du, säg aldrig så igen - det gör ont i mig än.
Jag ville bara vara din vän, därför lät jag dig aldrig gå.
När du saknar någon annans hand och minnen trängs med allt som aldrig blev av.
När tårar färgar dina kinder våta och dina knän dom blöder
Ska jag gå med dig då
Hand i hand
Steg för steg
Till det sista havet.
Älskade du...
Jag har suttit på andra sidan bardisken och hört vänner bekanta berätta för vänner om kärleken de funnit och hemligheten som ruvar i hennes klappande hjärta, men aldrig har jag känt mig vid deras berättelser.
Det är en känsla som aldrig velat stanna hos mig, som om jag vore ett rum med vidöppna fönster mot en kall novembernatt där ingen velat stanna en längre tid. I ett kallt hjärta säger de att ingen eld kan gnista - Det har varit tungt och grått, jag är frusen än. Du lät solljuset värma mitt skinn och snön dämpade mitt fall
Inatt såg jag solen gå ner bortom västerbron och lyssnade till de vaga ljuden av ett älskande par som viskade varandras namn på andra sidan tegelväggen. Jag slöt mina ögon och drömde vaken om hur du satt under granen som en liten gökunge och kramade dina tummar och grät utan att hitta vad du önskat dig bland alla uppslitna paket. Din morfar satt på knä bakom dig och viskade att allt skulle bli bra - en vacker dag.
Jag gick igenom natten och kände den regnsvarta asfalten värja sig mot kölden under mina skosulor, steg för steg. I kvarteren bakom stationen frågade jag poeterna som satt på rad med kaninögda blickar rakt fram vilken väg man väljer när ett sista ljus har slocknat och tillslut sa en av dem: Det finns en lärdom att ta till sig i allt vi går igenom, och en sorg i allt vi aldrig får uppleva.
Jag fylls av värme när jag säger ditt namn, men tappar andan när du säger mitt.
Du är bitsk, giftig och du hugger som en huggorm men kan i nästa sekund rodna och se ut som ett stappligt föl
Sen den dagen då du vackert sa "sida vid sida ska vi gå" har jag när du vill mig något suttit jag tyst och lyssnat. Det var trots allt du som sa till mig att jag ändå aldrig skulle förstå. Snälla du, säg aldrig så igen - det gör ont i mig än.
Jag ville bara vara din vän, därför lät jag dig aldrig gå.
När du saknar någon annans hand och minnen trängs med allt som aldrig blev av.
När tårar färgar dina kinder våta och dina knän dom blöder
Ska jag gå med dig då
Hand i hand
Steg för steg
Till det sista havet.
Älskade du...
Kommentarer
Trackback
