kristofermoberg

Detta var otroligt vackert och djupt. Det är så djupt att jag inte förstår allt, för jag är en VeckoRevyn-tjej och ingen Kafka-brud, men fint är det:

"Ibland undrar man vad som blev av de dagar och år man hade framför sig, men som nu ligger bakom. Jag tror att den tanken är fröet till den körsbärsblomma som blommar i att finna frid. Att hitta hem."

Det är nästan så att man blir lite sentimental.